Det lönar sig för chefer och ägare att tänka kortsiktigt

 

Linus Jonkman skriver att bilden av vad som är ”rätt prestanda”, vad som förväntas av oss har ändrats i arbetslivet och jag är övertygad om att han har rätt. Han menar att medarbetare som förr gjorde sitt yrke med engagemang sågs som högpresterare och att göra något ”bra” inte är bra nog i dag, att vi hela tiden förväntas flytta fram positionerna, att förbättra vad vi själva presterar. Han menar att de som företräder organisationer vilka gör anspråk på att vara humanis­tiska har ett ansvar att identifiera de mönster som finns i sjukskrivningarna på arbetsplatsen. Jag håller helt med Jonkman i detta. Problemet är bara att det för ägare och chefer lönar sig ekonomiskt att tänka kortsiktigt. En VD kan på tre år skapa finansiellt värde i en organisation och sen gå vidare i sin karriär med gott renommé utan att behöva ta ansvar för de medarbetare som får betala priset för den positiva ekonomiska utvecklingen. Jag förstår att problematiken är komplex. Chefer har krav från styrelse/ägare som skapar stressproblematik hos chefer. Vi är alla en kugge i hjulet. Men problematiken kvarstår fortfarande, så länge det lönar sig ekonomiskt för människor i maktposition att agera kortsiktigt så kommer det bli svårt att hantera den växande psykiska ohälsan kopplad till arbetslivet. Jag tycker ändå man ser fler och fler individer i chefspositioner som är modiga och faktiskt vill leda annorlunda och den utvecklingen kommer förhoppningsvis att indirekt sätta press på ägare/styrelser när utbudet av chefer med kortsiktigt ekonomiskt perspektiv minskar. Jag hoppas att jag inte är naiv…

 

Leave a Reply